Kommentar till SVT och DN rörande barnsamtal m.m.

29 augusti, 2018

Vårdnadstvister har de senaste veckorna förekommit i inslag i t.ex. SVT Aktuellt den 20 augusti och i DN den 26 augusti där rubriken "Barn saknar rättssäkerhet i vårdnadstvister" fanns att läsa på ledarplats. 

FSR har skrivit en kommentar till dessa nyheter och skickat till media.

 

 

 

Föräldrars önskemål går inte före barnens bästa i familjerättens utredningar

 I en ledare i DN (2018-08-26) påstod Lisa Magnusson att familjerättens utredningar inte utgår från ett barnperspektiv och att allt handlar om de vuxna – eller den vuxna som skriker högst. Detta påstående är felaktigt och en snedvriden slutsats av Annika Rejmers forskning, vilken SVT rapporterade om i Aktuellt (2018-08-20). I nyhetssändningen spreds en ensidig bild genom advokat Mia Edwall Insulander som oemotsagd kritiserade socialtjänstens och familjerättens utredningsarbete. Visst finns det problem med hur vårdnadsärenden hanteras inom socialtjänsten, familjerätterna och domstolarna, men den problembild som har beskrivits i medierna är inte en bild vi som jobbar med dessa frågor dagligen känner igen oss i.

 Enligt föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge, något som tydliggjordes genom 2006 års vårdnadsreform. Reformen föll väl ut och barn kommer numera till tals i större utsträckning än tidigare. Vår erfarenhet inom Familjerättssocionomernas riksförening (FSR) är att barn får komma till tals i de allra flesta utredningar när det bedöms vara till barnets bästa att barnsamtal hålls. Även utredningen Se barnet (SOU 2017:6) kom till den slutsatsen. Det var enbart barn i två av 139 undersökta mål som inte blev pratade med för att en vårdnadshavare inte lämnade sitt samtycke till samtal. Det kan dock förekomma situationer där det är bättre för ett barn att slippa komma till tals och därför ska vi, innan vi träffar barnet, bedöma om det är lämpligt med barnsamtal, och om barnet uppnått en tillräcklig ålder och mognad för att samtalas med. Om barnsamtal inte hålls inhämtas information om barnet på annat sätt, genom till exempel socialtjänstens barnutredningar eller genom referenssamtal med personer som känner barnet väl, som barnets förskolepersonal. I enstaka fall när en förälder inte medverkar i utredningen eller ytterst sällsynta fall inte samtycker till att vi pratar med barnet, kan det finnas skäl att göra en orosanmälan till socialtjänsten. Genom socialtjänstens barnutredningar kan den information som vårdnadsutredaren inte har befogenhet att inhämta ändå bli en del av underlaget inför familjerättens bedömning och komma till domstolens kännedom. Vår yrkeskår hade givetvis uppmärksammat frågan om vi hade stora problem med att få fram viktig information i utredningarna. Det är också viktigt att veta att domstolen förfogar över ett mycket större processmaterial än enbart familjerättens utredning och att såväl familjerättssekreterare som advokater och domare jobbar med att försöka hitta lösningar och nå överenskommelser mellan tvistande föräldrar.

  Av Lisa Magnussons text kan läsaren få uppfattningen att barnsamtalen inte dokumenteras eller ens noteras av familjerätten. Detta är felaktigt, då samtalen med barn ska dokumenteras i utredningarna och noteras i journalen. I dokumentationen måste det dessutom tydligt anges vad som är barnets spontana berättelse, vad som är svar på frågor och vad som är tolkningar av vad barnet har förmedlat. Även situationen och förutsättningarna för samtalen måste klargöras. Här finns det förstås utvecklingsmöjligheter. Svårigheterna med barnsamtal är emellertid inte huruvida vi får prata med barnet eller ej, utan det faktum att barnet befinner sig i en svårhanterad lojalitetskonflikt och tillika beroendeställning till sina föräldrar.

 Barnsamtalen fyller inom det familjerättsliga området ofta ett tredubbelt syfte: att informera barnet, att tillgodose barnets rätt att komma till tals och att vara utredande. Utredaren ska få en bild av barnets hela situation och få del av barnets perspektiv på familjen, boendet, förskola/skola, kompisar nätverk, framtid och så vidare. Samtal med barn är en fråga som måste hanteras professionellt och varsamt och det är viktigt att se till att barnsamtalet inte skapar ytterligare problem för barnet. Barnet ska ges möjlighet att uttrycka sin vilja, men det är en rättighet och inte ett tvång. Om barnet ska kunna framföra sina åsikter behöver barnet ha fått information för att kunna sätta sig in i frågan och för att kunna överblicka konsekvenserna av ett eventuellt ställningstagande. Barnets inställning ska således klargöras utan att barnet ställs inför svåra val eller pressas på synpunkter. Genom att indirekt eller direkt uttala sin önskan i en separationssituation kan barnet komma att utsättas för obehag av olika slag. Det kan också uppstå intressekonflikter mellan barnets uttryckta vilja och barnets behov. Vad barnet säger till familjerätten kan få stora konsekvenser för barnets framtid. Barnets inställning kan förändras från tid till annan och det som sägs kan vara motsägelsefullt, till exempel ”det är inte så kul att träffa pappa bara tre timmar men jag säger inte att det ska vara mer”. Betydelsen av barnets vilja kan bli ett stort ansvar för barnet att bära och det kan resulterat i förebråelser eller anklagelser från en förfördelad förälder. Barnet kan självt komma att ångra vad det har sagt. Det finns ingen nedre åldersgräns för när barn ska komma till tals eller bli lyssnade till. Enligt Socialstyrelsen får utredaren bedöma detta från fall till fall. Barnrättskommittén menar att även mycket små barn kan uttrycka egna åsikter och att även annan kommunikation än verbal ska erkännas och respekteras så som lek, kroppsspråk, ansiktsuttryck och teckningar.

 Frågan om barns delaktighet är under ständig förändring och utveckling varför ny kunskap inom området är av värde. I statens offentliga utredning Se barnet (SOU 2017:6) föreslås att barnets åsikter och inställning, i stället för vilja, ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Det föreslås även att barn ska få rätt att framföra sina åsikter i vårdnadsutredningar, även när en vårdnadshavare motsätter sig samtal med barnet, och att barnets bästa ska vara avgörande inte enbart för beslut utan för samtliga frågor om vårdnad, boende och umgänge. FSR välkomnar aktuell forskning och nya lagförslag inom området för att stärka barnperspektivet ytterligare.

 Familjerättssocionomernas riksförening (FSR)

Styrelsen - genom Erica Lindberg, familjerättssekreterare och styrelseledamot