Föräldrakonflikt om att flytta med barnet

22 oktober, 2012

Inledning

Föräldrakonflikt om flytt uppstår när barnets (ena) boendeförälder vill flytta med barnet och flytten har stor påverkan på kontakten mellan barn och umgängesförälder och att umgängesförälder alternativt, vid växelvis boende den andre boendeföräldern, motsätter sig flytten. Forskarna Judy Cashmore (Australien), Patrick Parkinsson (Australien), Philip M. Stahl (Usa) och Nicola Taylor (Nya Zeeland) beskriver att dessa ärenden anses vara bland de svåraste och mest komplexa att hantera inom familjerättens arbete. Skäl till att de upplevs så svåra är att det inte finns någon ”medelväg”, att inget beslut är optimalt för barnet och att det finns begränsat med riktlinjer/vägledning gällande vad som är bra/bäst för barn i dessa situationer.

Deras forskning visar att de vanligaste skälen till att separerade föräldrar flyttar är att komma närmare sin släkt/hemland, nytt arbete, studier, ny partner, ”nystart”, bättre förutsättningar för barnet/barnen till utbildning eller aktiviteter eller med syfte att minska föräldrakonflikten och/eller skydda sig från hot/våld. De visar även att separerade föräldrar oftast bor nära varandra, de flyttar visserligen oftare än singlar och de föräldrar som bor tillsammans men är mindre sannolika att flytta långa sträckor.

Risk- och skyddsfaktorer

Följande risk- och skyddsfaktorer vill dess forskare lyfta fram när föräldrar är oense om en eventuell flytt.

De riskfaktorer som anges är att barnet redan har varit med om en separation (om föräldrarna levt tillsammans), risk för upprepade ändringar i familjens struktur (exempelvis nya partners/syskon och ytterligare separationer), risk för minskad kontakt med en förälder och att föräldrasamarbetet kan försämras (dessutom risk för ökad konflikt gällande flyttfrågan).

De skyddsfaktorer som lyfts fram är när timingen blivit bra för barnet (exempelvis i samband med byte av skola) och när föräldrarna överbryggar avståndet (exempelvis kontakt via Skype/telefon, boendeförälder uppmuntrar kontakt, upprättande av barnkalender där umgängestillfällena finns inskrivna).

Bias ~ Förutfattad mening/ensidig utgångspunkt

Philip M. Stahl, psykolog med privat praktik, har skrivit en artikel som särskilt fokuserar på hur professionella inom det familjerättsliga arbetet påverkas av sina förutfattade meningar om barnets bästa vid föräldrakonflikt om flytt. Han lyfter fram följande förutfattade meningar som han studerat i familjerättsmål vid föräldrakonflikt om flytt.

Gender bias, det vill säga förutfattad mening om genus betydelse, handlar om att professionella kan behandla män och kvinnor olika i dessa konflikter genom att exempelvis ha utgångspunkten att barn har större behov av sin mamma och därför förespråka att barnet flyttar med om mamman väljer att flytta. Cultural bias, det vill säga förutfattad mening om den kulturella betydelsen, handlar om ens positiva eller negativa värdering av skäl till flytt som är av kulturell karaktär, exempelvis flytt till födelseland eller för att kunna utöva religion/traditioner. Using research to support one’s bias, det vill säga risken med att endast använda forskning som stödjer ens tes. Primacy or recency bias, handlar om risken att den professionelle utgår från den information som först presenterades i ärendet alternativt använder den sist inkomna informationen som helt avgörande för bedömningen. En förutfattad mening kan vara att ”Truth lies in somewhere in the middle”, det vill säga att ha utgångspunkten att sanningen alltid finns någonstans mittemellan, vilket kan innebära risken att inte uppmärksamma att den ena föräldern har en övervägande ”skuld” i att konflikten uppstått. En annan potentiell utgångspunkt är att ”Atilla the Hun doesn’t marry mother theresa”, vilket betyder föreställningen att människor söker sin gelike i relationer och inte någon med totalt eller delvis andra värderingar eller förutsättningar. Det kan leda till antagandet att barnet alltid har samma behov av bägge sina föräldrar eftersom de antas vara relativt lika varandra.

Philip menar att betydelsen av dessa olika bias – förutfattade meningar, är att de leder till en förenkling av verkligheten och en indelning av de som förespråkar att tillåta barn att flytta med en förälder och de som förespråkar att inte tillåta barn att flytta med en förälder. Philip menar att, för att minska risken för ensidiga utgångspunkter, måste man börja med att erkänna att dessa förutfattade meningar finns och påverkar oss. Han rekommenderar att, när all information om barnets situation har inhämtats, bör ens bedömning konsulteras med andra professionella. Ens egna förutfattade mening måste medvetandegöras och kontrolleras. Helst ska konsultering ske med kollegor som uttryckligen har en annan förutfattad mening. Philip betonar även vikten av att i bedömning lyfta fram både de fakta och den forskning som talar emot ens förslag som de fakta och forskning som talar för ens förslag.

Olika synvinklar vid bedömning

Philip vill även ge uppmärksamhet till att det finns olika synsätt att angripa föräldrakonflikt vid flytt, vilka han menar påverkar utgången. En synvinkel är att när en förälder flyttar blir frågeställningen - på vilken ort och med vilken förälder får barnet det bäst? En annan synvinkel är att när en förälder flyttar är stabilitet generellt bäst för barnet, vilket innebär att det måste finnas starka skäl till att flytta barnet från dess invanda hemmamiljö. En annan utgångpunkt som varierar bland utredare och bedömare är hur stor vikt som läggs vid anledningen till varför föräldern vill flytta.

Det finns många dilemman i att bedöma barnets bästa vid tvister om flytt. Patrik Parkinson lyfter fram att det är av vikt hur föräldrarna kommer att agera efter beslutet. Kommer den förälder som ville flytta stanna om boendet blir hos den andre, kommer den andre flytta med om beslutet blir flytt och hur kommer familjemedlemmarna klara av bördan av resorna för umgänge? Gällande detta frågar sig Patrik om det är möjligt att fråga förälder hur de kommer att agera utifrån olika beslut, detta då frågan blir svår att svara på som förälder. Exempel, om utredaren frågar – Flyttar du även om dina barn inte får flytta med dig?, svarar föräldern ja kan den framstå som en dålig förälder, svarar den nej kan reaktionen bli att då är frågan avgjord – beslutet blir inte flytt och barnet får tillgång till bägge sina föräldrar.

Det finns en hypotes som forskare kalla ”Happy mother – happy child” som handlar om att barnets utveckling och förmåga till anpassning i första hand är relaterad till en nära och stabil kontakt med sin primära vårdnadshavare (enligt viss forskning oftast modern). Det innebär att det som är bra för modern är bra för barnet. Den kritik som finns mot denna hypotes är att den inte har fokus på barnets bästa utan istället moderns bästa och att denna enda utgångspunkt inte är svaret på vad som blir bäst för det enskilda barnet. De kritiska forskarna menar att det inte finns övertygande bevis på denna ”trickle-down effect”, det vill säga ”ringar-på-vattnet-effekt” från förälder till barn.

Faktorer att väga in vid bedömningen av barnets bästa

De faktorer som Philip menar ska vägas in i bedömningar vid föräldrakonflikt om flytt är barnets behov av stabilitet och kontinuitet, avståndet flytten innebär, barnets ålder, barnets relation till respektive förälder, relationen/samarbetet mellan föräldrarna, barnets vilja, anledningen till föreslagen flytt, hur den aktuella boende- och umgängessituationen ser ut, graden av en umgängesförälders involvering i barnets liv, grad av föräldrakonflikt och/eller våldshistorik, respektive förälders förmåga att kommunicera och samarbeta med den andre samt respektive förälders förmåga att sätta barnets intressen före sina egna.

Vid bedömningen av umgänge vid stora avstånd betonas vikten av att föreslå hållbara lösningar, såväl ur ekonomisk, praktisk och känslomässig synvinkel.

Det som lyfts fram som generellt bra för barn är kontinuitet i relationer, välfungerande samarbete mellan föräldrarna, bevarandet av barnets identitet, kultur och språk, bevarandet av goda relationer och att barnet blir skyddat från eventuellt hot eller våld.

Referenslista

Föreläsningsmaterial efter föreläsning av Judy Cashmore, Patrick Parkinsson, Philip M. Stahl och Nicola Taylor på AFCCs (Association of Family and Conciliation courts) konferens i Chicago 6-9 juni 2012.

Artikel baserad även på följande två artiklar;

Gollop M. & Taylor N. (2010) New Zealand Children and young people’s perspectives on relocation following parental separation. Law and childhood studies kap. 15 page 219-242.

Stahl P.M. (2006) Avoiding bias in relocation studies. Available online at http://jcc.haworthpress.com.