Rättsfall - Medgivande och ålder

23 juli, 2013

 

Mål nr 729-13 kammarrätten i Jönköping bifaller inte en 43 årig kvinnas ansökan om medgivande för adoption.
 
En kvinna, 43 år gammal, ansökte om medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands för adoption. Socialnämnden avslog hennes ansökan med hänvisning till hennes höga ålder. Nämndens beslut överklagades. Kvinnan ansåg att nämnden gjort fel när den tolkat rekommendationerna i Socialstyrelsen allmänna råd SOSFS 2008:8 om att den sökande inte bör vara över 42 år bokstavligt, och som bindande föreskrifter. Förvaltningsrättens bedömning var att det fanns skäl att frångå riktlinjen om ålder i detta fall. Ärendet återförvisades till nämnden för ny prövning. Kammarrätten var dock av en annan uppfattning och biföll nämndens överklagande och biföll nämndens överklagande. Kammarrättens slutsats är att kvinnans höga ålder har avgörande betydelse för bedömningen och utgör ett hinder mot att anse hennes om lämplig adoptivförälder..
Socialnämnden ansåg i målet att inga av de särskilda omständigheter som ska vara uppfyllda för att ett medgivande ska kunna ges när den sökande har fyllt 42 år vid ansökningstillfället förelåg. Ett medgivande skulle innebära att kvinnan kunde bli 46 år innan barnet anlände, eftersom ett medgivande alltid gäller för två år. Kvinnan påtalade att hon arbetat som lärare i över tio år och hade daglig erfarenhet av barn och tonåringar. Hon hänvisade till RÅ 1995 ref. 67 där en kvinnas personliga egenskaper och sociala situation ansågs uppväga henne ålder på 45 år.
Kammarrätten konstaterar att det i förarbetena anges exempel på situationer då det kan finnas skäl att frångå riktlinjen om högst 42 år vid ansökningstillfället (prop. 2003/04:131 s. 60 f och s. 87). Ett exempel är, i det fall det är ett par som ansöker, att bara en av parterna är något äldre än 42 år. Ett annat exempel är adoption av ett syskon. Ytterligare ett exempel är adoption av ett känt barn, till exempel ett släktingbarn eller sommarbarn. Ingen av dessa situationer föreligger i målet. Den praxis från Högsta förvaltningsdomstolen som den 43-åriga kvinnan hänvisat till, RÅ 1995 ref. 67, gällde ett adoptivbarn som den sökande redan tagit emot och haft hos sig i mer än sex månader. Därför, menar kammarrätten, kan domen inte läggas till grund för uppfattningen att personliga egenskaper och den sociala situationen generellt kan anses vara sådana särskilda skäl som möjliggör undantag från åldersriktpunkten. Här hänvisar kammarrätten till RÅ 2007 ref. 74.

Mål nr 729-13 kammarrätten i Jönköping bifaller inte en 43 årig kvinnas ansökan om medgivande för adoption. En kvinna, 43 år gammal, ansökte om medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands för adoption. Socialnämnden avslog hennes ansökan med hänvisning till hennes höga ålder. Nämndens beslut överklagades. Kvinnan ansåg att nämnden gjort fel när den tolkat rekommendationerna i Socialstyrelsen allmänna råd SOSFS 2008:8 om att den sökande inte bör vara över 42 år bokstavligt, och som bindande föreskrifter. Förvaltningsrättens bedömning var att det fanns skäl att frångå riktlinjen om ålder i detta fall. Ärendet återförvisades till nämnden för ny prövning. Kammarrätten var dock av en annan uppfattning och biföll nämndens överklagande och biföll nämndens överklagande. Kammarrättens slutsats är att kvinnans höga ålder har avgörande betydelse för bedömningen och utgör ett hinder mot att anse hennes om lämplig adoptivförälder..Socialnämnden ansåg i målet att inga av de särskilda omständigheter som ska vara uppfyllda för att ett medgivande ska kunna ges när den sökande har fyllt 42 år vid ansökningstillfället förelåg. Ett medgivande skulle innebära att kvinnan kunde bli 46 år innan barnet anlände, eftersom ett medgivande alltid gäller för två år. Kvinnan påtalade att hon arbetat som lärare i över tio år och hade daglig erfarenhet av barn och tonåringar. Hon hänvisade till RÅ 1995 ref. 67 där en kvinnas personliga egenskaper och sociala situation ansågs uppväga henne ålder på 45 år.Kammarrätten konstaterar att det i förarbetena anges exempel på situationer då det kan finnas skäl att frångå riktlinjen om högst 42 år vid ansökningstillfället (prop. 2003/04:131 s. 60 f och s. 87). Ett exempel är, i det fall det är ett par som ansöker, att bara en av parterna är något äldre än 42 år. Ett annat exempel är adoption av ett syskon. Ytterligare ett exempel är adoption av ett känt barn, till exempel ett släktingbarn eller sommarbarn. Ingen av dessa situationer föreligger i målet. Den praxis från Högsta förvaltningsdomstolen som den 43-åriga kvinnan hänvisat till, RÅ 1995 ref. 67, gällde ett adoptivbarn som den sökande redan tagit emot och haft hos sig i mer än sex månader. Därför, menar kammarrätten, kan domen inte läggas till grund för uppfattningen att personliga egenskaper och den sociala situationen generellt kan anses vara sådana särskilda skäl som möjliggör undantag från åldersriktpunkten. Här hänvisar kammarrätten till RÅ 2007 ref. 74.