Sammanfattning av artikel ur British Journal of Social Work (2001) 31, 81-117.

18 november, 2009

Sammanfattning av artikel ur British Journal of Social Work (2001) 31, 81-117.

 

Karl-Franz Kaltenborn, docent vid Marburg universitet i Tyskland, har tidigare publicerat arbeten inom barn- och familjesociologi, separation och vårdnadstvister. Han har doktorerat inom såväl sociologi som medicin. I den artikel som här refereras beskriver han sin studie av barns och ungdomars upplevelser av olika boendearrangemang efter en separation. Artikeln har titeln “Children´s and young people´s experiences in various residential arrangements: a longitudinal study to evaluate criteria for custody and residence decision making.”

 

Syftet med studien är att ta reda på vilka kriterier som är av betydelse för att barn till separerade föräldrar ska få en god uppväxt. Kaltenborn utvärderar de kriterier som hittills använts för att bestämma vårdnad och boende i domstol. Dessa kriterier är barnets anknytning, barnets preferenser, samma kön som boendeföräldern, föräldrakapacitet samt kontinuitet i boendet. Studien genomfördes i Tyskland genom att djupintervjua 62 barn och deras föräldrar. Även föräldrar, syskon och halvsyskon intervjuades. Barnpsykiatriska journaler och domstolshandlingar granskades. En uppföljningsstudie gjordes när barnen blivit vuxna (mellan 16-39 år).

 

Följande slutsatser avseende de undersökta kriterierna gjordes:

 

  • Boendearrangemang i enlighet med barnets relationer och preferenser ökade barnets chanser till ett gott liv.

 

  • Barnets relationer är inte statiska, om barnet önskar flytta pga ändrade förhållanden mår det bäst av att få göra det.

 

  • Boendearrangemang mot barnets vilja innebär svårigheter för barnet som kan hanteras på tre sätt: lidande, anpassning eller initiativ till förändring.

 

  • Man hittade varken för- eller nackdelar för barnet med att växa upp hos en förälder av samma kön.

 

  • Nedsatt föräldrakapacitet är en riskfaktor för barnets välbefinnande. Barn kan dock finna sig väl tillrätta även hos en sådan förälder om det finns en annan vuxen (ex farmor, granne, ny partner) som fungerar väl och har tät kontakt.

 

  • Vad gäller kontinuitet framkom att om barnet får bo där det vill, är kontinuitet viktigt. Men är förhållandena hos boendeföräldern dåliga, mår barnet bäst av att få flytta.

 

  • Sammanfattningsvis ses att kriterierna föräldrakapacitet och kontinuitet anses som viktiga men underordnade anknytning och barnets egna preferenser. Kaltenborn konstaterar att föräldrakapacitet och kontinuitet påverkar barnets preferenser och anknytning, och att om man noga tar reda på de senare även täcker in övriga viktiga kriterier.

 

Som ”sidofynd” uppmärksammades att föräldrarnas samarbete (eller åtminstone konfliktreduktion) samt tillåtelse att besöka den andre föräldern ses som viktigt för barnets välbefinnande. För fler detaljer rekommenderas artikeln i sin helhet. Studien belyser dock inte hur vi bäst kan ta reda på barnets egna preferenser och anknytning på ett säkert sätt.

/Cecilia J Granberg