Delat föräldraskap

5 januari, 2010

Planning for shared Parenting - A guide for parents living apart

Planering för delat föräldraskap - En guide för föräldrar som lever isär

Bakgrund

Planning for shared Parenting – A guide for parents living apart är författad av Association of Family and Conciliation Courts i Massachusetts ( AFCC). Guiden är till hjälp för föräldrar som skiljer sig och som ska upprätta en planering för barnens boende, umgänge och vårdnad och som domstolen ska godkänna. Guiden kombinerar barns utveckling med barns behov. 

En av de största utmaningarna föräldrar har vid en separation är att bestämma hur de ska dela upp ansvaret för barnen. Många föräldrar oroas över hur separationen påverkar barnens utveckling.

Barn mår bäst av att föräldrar har en stabil och meningsfull inverkan på barnets liv.

Varje förälder bidrar på  olika och värdefulla sätt i barns utveckling.

Barn behöver mer eller mindre strukturerad tid med varje förälder.

Att det är bättre för barnet att umgås med sina föräldrar än en tredje person.

Att föräldrar bör ta hänsyn till att barn behöver ett stabilt överlämnade.

Att tänka på;

Barnets ålder, ålder och sociala anpassning.

Barnets behov( medicinskt, utvecklingsmässigt, inlärningsförmåga, känslomässigt och socialt)

Kvaliteten på relationen mellan syskon och andra personer i nätverket.

Barnets dagliga rutiner.

Föräldrars omsorgsförmåga innan separationen.

Hur föräldrar vill dela omsorgen nu-och i framtiden.

Föräldrars förutsättning till att ta hand om barnet och förmåga att vara flexibla i vardag och arbete. Avstånd mellan föräldrarna, deras arbete, hemmet och barnets skola.

Föräldrars förmåga att kommunicera och samarbeta.

Förmåga och vilja hos föräldrar att tillfredställa barns vardagliga behov och förmåga att förbereda barnet för dagis eller förskola. Ta ansvar för barnets läxor och vara lyhörd för barns behov och sociala möjligheter.

Frågor föräldrar bör fundera på innan överenskommelser/avtal görs

Vilket ansvar har du tagit för barnet efter separationen vad gäller skola, läxor och ta med barn till läkare?

Vilket ansvar har du tagit för barnets aktiviteter?

Vilka behov har ditt barn?

Vad ser du som styrkor hos dig och den andre föräldern?

Hur vill du dela ansvaret mellan dig och den andre föräldern?

Hur kommer dina barn överens? Behöver du överväga att spendera mer egen tid med dem?

Har du tänkt på dina barns valmöjligheter?

Vad behöver du göra för att sätta dina barn behov före dina egna?

Kan du skydda ditt barn från dina egna konflikter, besvikelser och vuxna angelägenheter?

Har du och den andre föräldern pratat om hur och när ni ska tala om för barnet detaljerna om er

Till föräldern att tänka på när du formulerar överenskommelsen/avtalet

Kommer du att köra/hämta vid överlämningar?

När kommer semester, lov och helger att börja och sluta?

Vad måste tas hänsyn till när ledigheter bestäms?

Vem kommer att ta hand om barnet när det är sjukt?

Vem kommer att ansvar för tandvård och läkarvård?

Hur kommer ni att dela ansvaret för barnets födelsedagar ( eller andra högtider?)

Om en av föräldrarna omöjligt kan ta hand om barnet utifrån schemat, ska den andre föräldern erbjuda sin tid för att vara med barnet?

Överenskommelse/ avtal

Barn från nyfödd till nio månader

Vid ungefär sex månaders ålder börjar spädbarnet känna igen föräldrarna eller andra omsorgsgivare och ytterligare några månader senare börjar barnet bli nyfiken på andra personer i omgivningen. Spädbarnet litar på att de huvudsakliga omsorgsgivarna ska kunna känna igen dess behov av mat, bekvämlighet och sömn.

När överenskommelser görs om spädbarn är det viktigt att ta hänsyn till barnets mat och sovrutiner. Föräldrars schema bör utarbetas på ett sådant sätt att störningar i barns rutiner blir få.

Den förälder som inte är boendeförälder bör träffa barnet flera gånger per vecka för att lära sig barnets rutiner. Det hjälper den förälder där barnet inte bor att skapa en relation mellan föräldern och barnet. För att utveckla en hälsosam anknytning till båda föräldrarna ska ett spädbarn inte vara ifrån någon av föräldrarna mer än någon dagar. Många barn väljer en av föräldrarna som primär omhändertagare, den personen bör undvika att vara ifrån barnet alltför lång tid.

Kommunikation mellan föräldrarna om barnet är livsviktigt för barnets anpassning. En daglig kommunikation om barnets rutiner är viktigt för att barnet ska anpassa sig till den förälder och miljö den befinner sig i.

Barn från nio upp till 18 månader

Detta är en period där barnet lämnar späd barnsåldern. Barnet går in i en intensiv utvecklingsperiod. Motoriskt, under en kort period lär sig barnet krypa, stå och gå. Kommunikativt från ljud och leenden till enkla ord och börjar kunna ge känslomässiga uttryck som kramar, pussar, ilska, rädsla och ångest.

Förutsägbarhet och konsekvens börjar bli viktigt. Barn kan bli omhändertagna av olika personer om det finns regelbundenhet kring barnets rutiner men föräldrars deltagande av dagliga rutiner som matning, badning, lek och nattning är viktigt för barnet.

Föräldrars kontakt med barnet bör vara frekvent. Separationer mer än tre, fyra dagar från en av föräldrarna stör en hälsosam anknytning till den föräldern.

Barn från  18 till 36 månader

Vid den här åldern utvecklar barnet sin psykiska, känslomässiga och sociala förmåga. Barn blir medvetna om världen runt dem och har förmodligen knytit an till flera omhändertagare förutom föräldrarna som förskola, far och morföräldrar och vänner till familjen. De litar på att deras behov blir tillgodosedda av flera och de kan acceptera att behoven tillgodoses på olika sätt av olika omhändertagare. De börjar bli mer självständiga och utvecklar förmåga att trösta sig själva till exempel med mjukdjur, snuttefilt och napp.

Barn som mår bra är självupptagna och visar sitt oberoende genom att säga ” Nej” på förfrågningar och befallningar. En del barn i den här åldern uttrycker rädsla för separationer, så överlämningar mellan hemmen kan bli svåra. Vissa barn klänger sig fast vid en förälder eller gråter oavsett vem av föräldrarna som hämtar eller lämnar. Motstånd till förändringar är vanligt i den här åldern. Det här beteendet behöver nödvändigtvis inte betyda att den andra föräldern inte är en bra förälder eller att barnet inte vill vara med en av föräldrarna.

Om föräldrar delar på  att hämta och lämna kan det underlätta för barnet om föräldern den är med lämnar barnet hos den andra föräldern. Då undviker man att störa pågående aktivitet och det signalerar till barnet att föräldern stöder att barnet överlämnas. Bestämda tider och stöttning från vardera förälder kan underlätta för barnet vid överlämningar. Barn i den här åldern är speciellt känsliga för spändhet, ilska och psykisk och fysisk våld mellan föräldrar.

Att tänka på

Om båda föräldrarna varit delaktiga i omhändertagandet av barnet innan separationen klarar barnet att vara ifrån var och en av föräldrarna i två tre dagar.

Daglig telefonkontakt mellan föräldrarna underlättar för både föräldrarna och mötet av barnet.

Ha ett foto av den andra föräldern i barnets rum.

Barn från tre till fem år(förskoleålder)

Barn i förskoleåldern genomgår många olika utvecklingsfaser. Det är viktigt att föräldrar till barn i den här åldern följer barnets utveckling och stöttar och vägleder barnet.

Barn i förskoleåldern tror att de är världens centrum och känner ofta att de är ansvariga för föräldrarnas separation. De säger ofta vad de tror att föräldrarna vill höra. Det är viktigt att vara medveten om att vad de säger inte nödvändigtvis återspeglar vad deras erfarenhet. Om ett barn uttrycker något som oroar en förälder, diskutera det med den andre föräldern. Ofta har barnet missuppfattat vad som hänt och att tala med den andre föräldern kan lösa problemet.

Förskolebarn har ett konkret och impulsivt tänkande. Mardrömmar är normalt i den här åldern och att fantisera om otäcka saker. De kan ha svårt att hantera sin rädsla.

I den här åldern är barn ofta bunda till sin/sina huvudsakliga omvårdare och att separera från den/dem kan ge barnet ångest, rädsla och otrygghet. De kan ha problem att flyttas mellan föräldrarnas hem. Barn hanterar hämtning och lämning bättre om föräldrar möter varandra positivt vid överlämningen och pratar om saker som berör barnet.

Barn i den här åldern får ofta sina första lekkamrater och kan vistas i ett annat hem, utan sina föräldrar. De börjar förstå dagar och veckor men inte klockslag.

Förskolebarn behöver fortfarande förutsägbarhet och konsekvenser men genomgår många förändringar som till exempel sovrutiner. Det är viktigt att föräldrar kommunicerar med varandra om förändringar i barnets rutiner.

Att tänka på  vid planering av antalet övernattningar som barnet ska tillbringa med var och en av föräldrarna.

Hur har föräldrarna delat på ansvaret för omvårdnaden innan separationen? Om en av föräldrarna varit mindre delaktig bör umgänget gradvis utökas ju mer bekväm barnet blir att vistas i två hem. Om barnet är på förskola och föräldrarna arbetar, kan det underlätta för barnet om helgen till en början delas av föräldrarna och att barnet har umgänge med den föräldern den inte bor hos även någon vardag.

Om en förälder är hemma kan barnet tillbringa helgen hos den andre föräldern.

Barn från sex till nio år

I början av den här perioden är barn ganska tillfreds med livet. De har erfarenhet att olika separationer från förskola, skola, släkt och vänner.  I den här åldern börjar barn utveckla syskonrelationer. De uppnår självkänsla eftersom de utvecklar personliga och sociala färdigheter. De utvecklar också empati och känsla för vad som är rätt och fel.

Barn i den här åldern förstår innebörden av tid och rutiner. De kan vara mer oberoende än yngre syskon och mer självsäker på att bo på två ställen. De kan vanligtvis anpassa dig till två olika föräldrastilar. Barn i den här åldern är flexibla till föräldrars lösningar och anpassar sig lätt.

Att tänka på

Använd en kalender för att informera och påminna barnen om deras schema vad gäller fritidsaktiviteter och umgänge med vardera förälder.

Erbjud barnen så mycket tid som möjligt med vardera förälder men med tanken att vissa barn vill ha ett huvudsakligt boende. Om barn har helgumgänge med en förälder, planera för övernattning så att den föräldern även får dela barnets vardag. Forskning visar att barn vars båda föräldrar är delaktiga i   skolan, klarar skolan bättre.

Barnets aktiviteter bör ges prioritet. Det är viktigt att föräldrar stöttar barns delaktighet i aktiviteter och utveckling av relationer utanför familjen.

I slutet av den här perioden av den här perioden bör föräldrarna lyssna på barnen i planeringen av överenskommelsen. Även om deras synpunkter bör höras är det föräldrarna som bestämmer. Barn bör få möjligheten att själva ringa den andre föräldern.

Det är viktigt att barn känner sig trygga i att veta hos vem av föräldrarna de är, vilka dagar i veckan.

Barn från tio till tolv år (förpubertal ålder)

Den här åldern är en förberedelse för att ta steget in i puberteten och ungdomsåren. De har en större kapacitet att förstå tid, uppskatta föräldrars överenskommelser. De kan också bättre hantera olikheter i föräldrarnas hem. Barn i den här ålder tenderar att alieniera sig med en förälder. Om barnet vägrar att träffa den andre föräldern, kan det hjälpa att söka professionell hjälp till exempel familjerådgivning.

Barn bör uppmuntras att delta i flera olika aktiviteter utanför hemmet. Detta för att barn utvecklar sociala färdigheter.

Barn från tretton till arton

Föräldrar bör uppmuntra och stötta barn att separera från båda föräldrarna för att utveckla en egen identitet. Föräldrar till barn i den här åldern bör kommunicera om vilka regler som gäller för barnet i förhållande till kamrater till exempel övernattningar eller aktiviteter. Detta är en tid när barn påverkas från andra utanför familjen och humöret hos barnet kan ändras snabbt. Barnet tillbringar mindre tid med var och en av föräldrarna men det är viktigt att föräldrar uppmuntrar barnet att ha kontakt med den andre föräldern.

Det är inte ovanligt att barnet vill frångå växelvis boende och ha en bas.