Barnrättsdagarna 2016 – Barnkonventionen som lag i praktiken

22 april, 2016

 

Följande artikel är information och reflektioner utifrån deltagande på Barnrättsdagarna 12-13 april. Den syftar till att sprida kunskap som förmedlades där men är på inget sätt uttömmande för konferensen i sin helhet, utan snarare baserat på ett högst personligt urval och några egna reflektioner men ger även länkar och tips om var det finns mer att läsa.

 

Hela artikeln finns här som pdf-fil för utskrift

 

Barnrättsdagarna 2016 – Barnkonventionen som lag i praktiken

 Kommer Barnkonventionen bli lag?

Fredag den 11 mars i år överlämnade Barnrättighetsutredningen (SOU 2016:19) sitt betänkande till barnminister Åsa Regnér om hur FN:s barnkonvention kan göras till svensk lag. Regeringens utredare, Anita Wickström, presenterade utredningen kort under Barnrättsdagarna.

Förslagen i Barnrättsutredningen innefattar i huvudsak:

  • Förslag till lag om inkorporering av barnkonventionen.
  • Ett kunskapslyft för att höja kompetensen om barnkonventionen.
  • Att myndigheter som är centrala för att säkerställa barnets rättigheter får i uppdrag att göra den egna verksamheten känd, tillgänglig och anpassad för barn.
  • En ny straffbestämmelse om misshandel av barn.
  • Ny bestämmelse i förvaltningsprocesslagen (1971:291) och förvaltningslagen (1986:223) enligt vilken barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i ärenden och mål som rör barn, samt att barn ska få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter.
  • Tydligare koppling till barnkonventionen i utlänningslagen (2005:716) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387), LSS, avseende barnets bästa och barnets rätt att få framföra sina åsikter.

Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. Läs utredningen i sin helhet: http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2016/03/sou-201619/

 

Erfarenheter från Norge

Barnombudsmannen i Norge, Anne Lindboe, var föreläsare på Barnrättsdagarna och presenterade erfarenheter från Norge där Barnkonventionen blev lag år 2003. Några av de följder lagen fått är att barns rättigheter blivit starkare och mer uppmärksammade, såväl medialt, i samhället, som i rättsprocesserna. I domstolsbeslut har barnkonventionen som lag inneburit starkare bevisning för barns rättigheter och att kunskapen om barns rättigheter förbättrats i rättsväsendet. Genom inkorporering av lagen har nya lagar gällande barns rättigheter skapats och likaså regler och föreskrifter hos myndigheter. Anne beskriver hur det nu finns en gemensam utgångspunkt kring barn som rättighetsbärare.

 

Förslaget om ny lagstiftning inom Barn och ungas rätt vid tvångsvård

En av utredarna i SOU 2015:71, förslag till ny LVU, var Håkan Ceder och han återkom vid några tillfällen under Barnrättsdagarna med några exempel ur utredningen. Återkommande är just att barns rättigheter föreslås ska stärkas kontra föräldrarätten. Ett exempel är att barn som vuxit upp i familjehem ska ha större möjligheter att bo kvar i sitt familjehem. Detta genom att barnets anknytning till familjehemsföräldrarna ska vägas in i bedömningen om barnets bästa när föräldrarna begär att vården ska upphöra.

Läs utredningen i sin helhet: http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2015/06/sou-201571/

 

Barns ”trovärdighet” under vittnesförhör

Emelie Ernberg, doktorand i psykologi, vid Göteborgs universitet höll ett seminarium om Barns rätt i rättsliga sammanhang. Hon har främst forskat kring sexualbrott mot barn och hur barn bedöms i vittnesförhör. Emelie berättade om ett prejudicerande fall (NJA 2010 s. 671) som används i bedömningen av om ett vittnesmål ska bedömas trovärdigt eller ej. Dilemmat är att dessa kriterier har skapats gällande vuxna men används även för barn i avsaknad av andra vägledande prejudikat. Något som självklart blir försvårande när förundersökningsledare ska finna underlag för att väcka åtal för brott mot barn utifrån vittnesförhör med barn, och senare rådmän skäl för fällande dom. Följande beskriver hur ett vittnesmål bedöms trovärdigt i NJA 2010 s. 671;

”… det finns ofta anledning att lägga vikt främst vid sådana faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan, exempelvis i vad mån den är klar, lång, levande, logisk, rik på detaljer, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konstansbrister, dåligt sammanhang eller tvekan i avgörande delar. Däremot ställer det sig många gånger svårt att bedöma utsagan med ledning av det allmänna intryck som målsäganden ger eller av icke-verbala faktorer i övrigt.”

 

Reflektioner kring begreppen barnets bästa och barns delaktighet

Återkommande under Barnrättsdagarna var att beskriva barn som rättighetsbärare. Även om jag hade svårt att se på vilket sätt detta är ett nytt tankesätt så kunde erfarenheter från barnkonventionen som lag i Norge och kommande förslag på lagförändringar i Sverige visa att detta (nya) synsätt troligen har stor betydelse.

Det fanns insikt hos några föreläsare att förutsättningarna för socialtjänsten inte alltid överensstämmer med barnets rättigheter och barnets bästa enligt Barnkonventionen (exempelvis pga. svårigheter att rekrytera familjehem/kontaktpersoner/umgängesstödjare, ekonomiska begränsningar, att rätt vård saknas eller att föräldrar motsätter sig erbjudet stöd som barn behöver). Deras råd var då att socialsekreterare i sin bedömning och analys ändå alltid ska beskriva vad som är barnets bästa, men också beskriva på vilket sätt detta inte har kunnat få avgörande betydelse och på grund av vilka rådande omständigheter.

Enligt föräldrabalken ska ju barnets bästa vara avgörande för bedömning och förslag till beslut i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Min reflektion blev att våra bedömningar kring vad som är barnets bästa kan stärkas än mer genom att beskriva vilka andra intressen som fått stå åt sidan när vi låtit barnets bästa avgöra.

Gällande barns delaktighet beskrevs av föreläsare synsättet att barn inte bör ”skyddas” från att vara delaktiga, utan istället ska vi skydda barn som är delaktiga. Inom familjerätt är detta högst komplext och begreppet barns delaktighet inom familjerätten diskuterades i flera seminarium. Anna Kaldal, docent i processrätt, medverkade i paneldiskussioner och lyfte fram dilemmat i föräldrabalken där barns rätt att komma till tals ibland förhindras av att föräldrarna inte ger sitt samtycke till samtal med barnen. Hon såg även att barn behöver bli mer delaktiga genom att informeras om familjerättens bedömningar, förslag till beslut och genom att få domstolsbeslutet förklarat för sig.

Marianne Gabrielsson, Stiftelsen Allmänna barnhuset, och familjerättssekreteraren Angelica Wågby lyfte hur de yngre barnens rättigheter beaktas i vårdnadsstrider. De pratade bland annat om risken att barn som inte har den verbala förmågan att uttrycka en vilja blir mindre delaktiga eftersom barnsamtal sällan hålls med barn under 6 år. Angelica lyfte då, främst för att väcka diskussion, Barnrättskommitténs kommentar 21 till artikel 12 i Barnkonventionen:

”… Forskning visar att barnet kan bilda åsikter vid mycket ung ålder, även om barnet kanske inte kan uttrycka dessa åsikter verbalt. Följaktligen kräver ett fullständigt genomförande av artikel 12 att man erkänner och respekterar ickeverbal kommunikation som lek, kroppsspråk, ansiktsuttryck och teckningar och målningar som mycket små barn kan använda för att visa att de förstått samt för att uttrycka sina val och preferenser.”

 

Läs samtliga av Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 12, Barns rätt att bli hörd:

http://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-nedladdning/publikationer/allmanna-kommentarer/ak-12-barnets-ratt-att-bli-hord.pdf

 

Angelica Wågby, Malmö familjerätt, visade även en checklista de skapat för att kontrollera barnets delaktighet i utredningar och att bedömningen fokuserade på barnets bästa:

 

  • Barnet har fått åldersanpassad information om att utredning pågår, syftet samt utredarens roll
  • Barnet har träffats med bägge sina föräldrar
  • Information har inhämtats för att tydliggöra barnet och dess situation
  • Barnets relation till föräldrarna har tydliggjorts i samtal om barnet, även med referenter
  • Har barnets behov resonerats kring i analys och bedömning?
  • Har hänsyn tagits till barnets individuella behov?
  • Har barnets behov satts i relation till information som framkommit i utredningen?
  • Har barnets bästa satt i första rummet?

 

Tips på läsning

  • Kollpasoc.se  (Koll på soc)  En hemsida skapad av Barnombudsmannen för barn och unga om socialtjänsten. Värd att besöka och att hänvisa klienter till.
  • Barnrattsbyran.se En av årets vinnare av Stiftelsen Allmänna barnhusets Stora pris. Startades år 2011 och är en fristående barnrättsorganisation. Dit kan barn och unga vända sig för att få stöd, råd och praktisk hjälp som rör deras rättigheter.
  • ”Rätt lätt” Boktips för barn om barns rättigheter av Susanne Swärd och Tina Landgren. ”Alm 22” Boktips för barn och vuxna som vill lära sig mer om barnkonventionen av Charlotta Jeppsson, Benny Berlin och Agneta Almqvist.
  • Barnrattsdagarna.se  På Barnrättsdagarnas hemsida kommer det att finnas referat från samtliga föreläsningar och seminarium för att få spridning på den information som framkom. Nästa år kommer konferensen ha temat barnrättsperspektiv på migration, integration och inkludering. 

 

/Malin Carlsson, familjerättssekreterare Örebro kommun, ersättare i Styrelsen