Föreläsning av Bill Eddy

26 september, 2018

I föreläsningen tog Bill Eddy upp fem typer av personlighetsstörningar.

Narcissistisk: ”Jag är mycket överlägsen”. Rädsla för att vara underlägsen/kraftlös. Krävande och nedsättande, självupptagen. Den uppblåsta självbilden har de använt under uppväxten för att klara motgångar. Uppslukad av sig själv och sina egna behov och ståndpunkter.

Borderline: ”Älskar dig, hatar dig”. Översvallande vänlig, sedan arg, plötsliga humörsvängningar, självdestruktivt beteende, söker hämnd och rättfärdigande.

Paranoid: ”Jag kommer inte att lita på dig - du kommer att förråda mig”. Misstänksam, konspirationsteorier, ”anfall är bästa försvar”. Rädsla för att bli utnyttjad. Ändlösa tvivel på vänner och professionella. Missförstår vanliga händelser och kommentarer som nedsättande eller hotande. Bär på långvarigt agg.  Upplever att andra attackerar honom/henne.

Antisocial/sociopater: ”Brottslig artist”. Bryter mot lagar och regler, vilseledande, känner ingen ångest över att ljuga, njuter av att skada andra. De har en rädsla för att bli dominerad av andra. De är oftast intresserad av att tjäna pengar.

Teatral/dramatisk: ”Alltid dramatiska”. Ytlig, hjälplös, överdriver, centrum av all uppmärksamhet. Rädsla för att bli ignorerad och lämnad utanför. Överdriver och hittar på saker, men också att utmåla sig själv som offer. Mycket inkonsekvent i föräldrauppgiften. Svårt att fokusera på en uppgift eller att fatta beslut.

Allmänt
Personer med olika former av personlighetsstörningar har alla en brist på självmedvetenhet. Bristande förmåga att ändra beteende. Lägger ansvaret på andra/annat.

De har ett mönster av att ljuga och skylla ifrån sig. Alla är emot dem. Trasiga relationer med alla.

Undvik att fråga hur personen mår eller känner sig. Fråga istället vad de tänker – de har vanligtvis en viss förmåga att resonera. Låt fokus vara på att låta dem fråga oss. Fråga vad de kan göra annorlunda.

Dessa föräldrar är beroende av sina barn för sin egen säkerhet/trygghet. Sätter likhetstecken mellan barnets behov och förälderns behov. Involverar barnet i alla tvister. Saknar empati för barn. Barnet ses antingen som en allierad eller fiende. Projicerar den andre förälderns negativa egenskaper på barnet. Barnmisshandel (fysiskt, sexuell, försummelse, känslomässigt, ord), behandlar barnet som objekt, bristande impulskontroll, dominans.

Vårt förhållningsätt
Narcissistisk: Var respektfull och undvik att förolämpa dem. Fråga inte vad de är rädda för. Motstå deras försök att få ”gräddfil”. Försäkra dem om att de är viktiga, men att du måste följa regler och praxis. Praxis är ett mycket användbart ord i samtal med dessa personer. Ge beröm för vad de gör – inte som person.

Borderline: Bara att du blinkar kan få dem att känna sig övergiven av dig. Försök att hålla ett jämt och stabilt beteende gentemot dem – var förutsägbar. Var tydlig med gränssättning/struktur – vad som gäller och vad du kan göra, förklara tydligt. Tro inte att du kan ge dem några insikter om dem själva. Förmedla ett hopp om en bättre framtid. Fokusera på att försöka lära dem att göra något nytt – inte att sluta göra vad de gör fel.

Antisocial/sociopat: Denna störning är i huvudsak genetisk och går knappt att behandla (utgör ca 1 % av befolkningen). Lita på din magkänsla. Säg inte att du bestämt något personligt om dem, utan att ex. domstolen har fattat beslutet. Håll en stram, klar och enkel linje – fokusera på konsekvenserna.

Paranoid: Fråga inte vad de är rädd för. Framställ inte saker som att det gäller personen själv, utan att det handlar om regler och praxis som kräver ditt handlande. Förvänta dig inte att de kommer att medge sina problem, även om det är uppenbart. Respektera deras försiktighetsåtgärder och önskan att bara avslöja vad de behöver. Undvik att uttala hot eller ha en hotfull ton. Gränssätt på ett sympatiskt sätt.

Teatral/dramatisk: Dessa personer kan söka hjälp att hantera stressen de lever under. Fastna inte i deras historier. Du kan alltid avbryta dramat och gå vidare. Säg ex. ”Det där är mycket intressant och byt sedan perspektiv till det som ska göras här och nu. Hjälp dem att uppnå små överenskommelser.

Arbetssätt

Spegling
Hjärnans neuroner (en samling nervceller som skickar impulser) ”speglar” aktiviteter vi ser, för att förbereda oss att göra likadant. Leenden, sorgsenhet, ilska m.m. fungerar på detta sätt. Även empati kan ge en spegeleffekt. Var i det känsloläge som du vill att den andre ska ha.  Om vi är medvetna om vad vi utsätts för kan vi bemöta ilska med empati, sorgsenhet med hopp, upprivna känslor med lösningsförslag.


The WEB-method (Words, Emotions, Behaviour) för att identifiera högkonfliktpersoner

Deras ORD
Allt eller ingenting: Måltavla för beskyllningar; okontrollerade känslor.

Dina egna KÄNSLOR
Känner fara, rädsla, ilska: starkt gillande eller motvilja.

Deras BETEENDE
Gör de saker 90 % av befolkningen aldrig skulle göra?
Har de mycket ursäkter för sitt dåliga beteende?



  • Undvik att försöka ge dem några insikter

  • Undvik att fokusera på det förflutna – håll dig till nuet och framtiden. Fokusera på förslag och vad göra.

  • Undvik negativ feedback och ilsken konfrontation.

  • Undvik att informera dem om att du tänker att de har en personlighetsstörning eller att de har en högkonflikt personlighet.

Ditt fokus behöver vara på er relation och era interaktioner, snarare än på resultatet av era samtal. Så när personen omväxlande rör sig framåt och bakåt, står du stadigt och lugnt och för dem framåt. Bli inte stressad av deras motstånd. Paradoxen är att när du fokuserar på relationen snarare än resultatet har du större chans till framgång i samtalet.

Tre viktiga färdigheter som medlare

  1. Bemöt personen med empati, uppmärksamhet och respekt genom hela processen.

  2. Ha en tydlig struktur. Lär dem att fokusera på framtiden genom att framlägga förslag och göra överenskommelser.

  3. Informera om vilka valmöjligheter de har och de förmodade konsekvenserna av varje val.

1. Bemötandet
Du kommer förmodligen att bli frustrerad av personens känslomässiga reaktioner och förvrängda sätt att tänka. Det är lätt att fastna i känslan man får och att man håller inne ev. positiv feedback. Instinktivt kan man känna ett kraftfullt behov av att attackera och kritisera personen.

Lösning: Använd medvetet E.A.R. (Empati, attention och respekt).

Empati
- Bekräfta att personen är uppjagad.
- Låt personen förstå att du bryr dig och vill hjälpa – att personen ska klara av problemet.
- Relatera till deras känslor.

Exempel: Jag kan förstå din frustration – det här är ett mycket viktigt beslut i ditt liv. Oroa dig inte, jag kommer att vara mycket uppmärksam på dina bekymmer när det gäller den här saken och de förslag som du vill framlägga. Jag har stor respekt för din beslutsamhet att lösa detta problem och jag ser också fram emot att hjälpa till med det.

Varningar angående E.A.R.
Undvik att tro på eller gå med på påståenden som personen säger.
Undvik att utlova att du kommer att lösa deras problem (i ett försök att lugna deras känslor).
Var ärlig när det gäller empati och respekt (försök finna något som du uppriktigt tror)
Upprätthåll en viss distans i er relation.
Samtalet måste inte vara ett ”maratonlopp”, utan du kan avbryta samtalet.

Tänk på dig själv som en medvandrare för att hjälpa dem hantera sina egna liv. Hantera din egen ångest, undvik både att bli alltför påstridig eller alltför passiv. Var med dem – reparera dem inte. Inta inte ett förhållningssätt som bygger på beskyllningar eller skam.

Undvik att bli en hjälte eller den skyldige. Vi är ansvariga för processen. De är ansvariga för resultatet. De får ta upp vad de vill prata om, komma med förslag och besluta i frågan. Förslag kan handla om vem, vad, när och var.

Påminn dig själv före, under och efter samtalet att det inte handlar om dig utan om deras avsaknad av förmåga. Deras framlagda problem är inte problemet – det är deras personlighet som är problemet – fokusera därför på er relation. Föreställ dig att personen är fem år – förvirrad och i problem

Ska vi försöka ändra deras sätt att tänka? Forgedaboudit!

Om de vägrar samarbeta, säg att det är upp till dem.

2. Struktur
Etablera en struktur redan från starten av samtalet. Förklara hur processen går till. Inta din auktoritet i rollen som medlare och håll fast vid den under varje steg i processen. Hindra parterna från att avbryta varandra (än viktigare än i vanliga medlingssamtal). Hindra dem från att avvika från frågan ni just avhandlar. Förmedla ett hopp.

När personen titt som tätt vill kritisera den andre föräldern för något så ställ bara frågan,” så vad är ditt förslag”.

Ena personen lämnar ett förslag. Den andre och du själv får ställa frågor om förslaget som förslagsställaren får svara på. (Undvik frågan varför) Mottagaren får därefter respondera med att svara ja, nej eller jag ska tänka på saken. Om mottagaren svarar nej, får man lämna ett nytt förslag osv. Om de inte kommer fram till någon överenskommelse, kan du ändå säga vad du såg som viktigt i det de tagit upp (vad som bör intressera dem). Poängtera deras styrkor även om du ser en uppsjö av brister.

3. Undervisa
Om att lämna förslag, lagstiftning och ekonomiska villkor, föräldrars skyldigheter m.m. Om konsekvenser av olika val, om hur andra föräldrar gör i liknande situationer och var de kan inhämta mer information. (Du kan behöva repetera dessa saker).
Fokusera på utomstående förklaringar för behovet av ett förändrat beteende, som ex. vår policy, lagen kräver detta. Säg ex. ”det skulle framstå som bättre om du gör si eller så” eller andra kan missförstå dina intentioner med det beteendet.

Samtalsledarens roll
Hålla koll på och leda processen. Att hålla fokus på nuet och framtiden.
Svara på frågor.
Informera om möjligheter och förmodade konsekvenser av olika val.

Kundens roll
Ställa frågor
Ta upp frågeställningar
Lämna förslag
Göra överenskommelser