Barn som avvisar eller vägrar kontakt med en förälder efter separation.

23 augusti, 2010

Barn som avvisar eller vägrar kontakt med en förälder efter separation.

 

Syftet med denna artikel är att ge en översikt kring de viktigaste begreppen som rör temat kring de barn som visar motstånd eller vägrar kontakt med en förälder efter en separation. Artikeln är baserad på AFCCs konferens 1-4 Juni 2010 samt Family Court Review, volume 48, nummer 1, en tvärvetenskaplig sammanställning av en rad av artiklar utgiven av AFCC, januari 2010.

Ett barn kan avvisa eller vägra kontakt med en förälder av många olika orsaker. Forskning i ämnet har resulterat i en mer nyanserad och bättre förståelse av barn- och föräldrarelationer och de problem som kan uppstå. Här nedan följer en rad begrepp som förhoppningsvis ska bidra till en ökad förståelse kring ämnet.

Affinity (likhet, samhörighetskänsla, sympati), Alliance (allians)

Ett barns benägenhet eller känsla av samhörighet till en förälder är ett normalt utvecklingsfenomen som kan relateras till förälderns temperament, kön, delade intressen, identifikation med förälderns fysiska och psykiska attribut, förälderns uppfostringsstil och anknytning med en förälder. Denna normala utvecklingsprocess hos barnet förekommer både hos separerade familjer och intakta familjer och är inte ett resultat av en alienationsprocess. Vid en separation vill barnet oftast träffa båda föräldrar. Vid en stark allians med en förälder kan barnet vägra spendera tid med den andra föräldern under en kortare eller längre period. En del barn kan föredra att vara med en förälder men samtidigt ha en god relation till den andre föräldern. När det förekommer i separerade familjer kan det bli ett bekymmer för båda föräldrar, den föräldern som barnet fördrar kan inkorrekt tro att den andre föräldern missköter barnet på något sätt och den förälder som barnet inte föredrar kan känna sig hotat och tro att den andre föräldern försöker alienera barnet. I detta skede är det viktigt med socioedukativa interventioner.

Alignment (ställa sig på någons sida)

Alignment mellan barn och den föredragna föräldern kan utvecklas före, under eller efter en separation, och kan bero på att den icke föredragna föräldern engagerat sig minimalt i barnet under samlevnadstiden eller bristande föräldraskap även om denna oförmåga inte kommer upp till en mer allvarlig nivå som tex misshandel och försummelse. Alignments kan utvecklas före en separation om föräldern bjuder in barnet att ta deras parti, som sedan kan utvecklas till alienation under eller efter separation. Alignment kan också utvecklas efter separation om ett barn blir arg eller upprörd för att en förälder lämnar familjen, eller lämnar en förälder ledsen eller arg. Alignment kan också uppkomma som en funktion av en pågående och långvarig föräldrakonflikt. Det är viktigt att familjen får hjälp att minska konfliktnivån för att förhindra att det på lång sikt utvecklas till en alienierat beteende hos barnet.

Enmeshment (snärja in, fånga)

Den psykologiska gränsen mellan föräldern och barnet har inte till fullo och adekvat utvecklats. Pronomet ”vi” använts ofta både av barnet och föräldern när de ska beskriva känslor, åsikter och erfarenheter. Föräldern och barnet har ofta nära fysisk kontakt med varandra. Ofta har barnet svårt att separera från föräldern, tex svårt att gå till skolan, svårigheter att fungera i åldersadekvata grupper, svårigheter att sova över hos kompis eller delta i lägerverksamhet. Ofta är dessa barn starkt anpassade till förälderns behov och känner ansvar för att beskydda föräldern. Barnet och föräldern är oftast omedvetna vad som försiggår och tror att de har en utmärkt relation. Föräldern kan utåt sätt bete sig som en utmärkt förälder och barnet visar oftast att de klarar sig mycket bra. I riktigt svåra ärenden kan barnet ta över omsorgsfunktionen för föräldern.

Alienation

I ärenden där alienation förekommer är oftast relationen mellan barn och det avvisande föräldern kraftigt förstörd och påverkad av den alienerade förälderns beteende. Barnet visar ett starkt motstånd, fjärmar sig eller avvisar en förälder som är oproportionerligt till förälderns beteende och tidigare barn- och föräldrarelation. I rena alienationsärenden ser man sällan inslag av estrangement eller emeshment.

Den favoriserade föräldern (The favored parent)

Forskning har visat att psykopatologi och personlighetsstörningar förekommer i en signifikant proportion av högkonflikts föräldrar som strider.

Dessa föräldrar är ofta försvarsinställda och moralistiska, och uppfattar sig själv som felfria, externaliserar ansvar på andra och har brister i hur deras eget beteende har på barnet och andra. Psykisk störning som inkluderar histrionic, paranoid och narcissistisk personlighetsstörning eller psykoser, självmordsbeteende och drogmissbruk är vanlig bland föräldrar som alienerar. Förälderns alienerad beteende kan ses åtminstone i två dimensioner, grad av allvar (mild, moderate, allvarlig) eller grad av intention, medveten, uppsåtlig, och direkt, eller omedveten, manipulativ och indirekt.

Darnall 1988 identifierar tre typer av alienation.

naiv alienation: föräldrar som är passiva i förhållande till den avvisande föräldern och som ibland säger eller gör något för att alienera eller förstärka barnets beteende.

aktiv alienation föräldern vet att de gör fel men i ett försök att hantera smärta och ilska, blir ett alienerat beteende ett sätt han hantera känslomässig sårbarhet och dålig impulskontroll.

besatt alienation dessa föräldrar vill såra den andre förälder och förstöra barnets relation. Det är sällsynt att dessa föräldrar har förmåga till självreflektion och insikt.

Forskning har kategoriserat en rad strategier som den alienerade föräldern använder sig av i ett led att vända barnet mot den andre föräldern. Baker och Darnall (2006)

-Prata illa om den andre föräldern inför barnet

-Begränsa eller ändra umgänge, tex flytta, planera aktiviteter under umgängestid, ringa under umgänge, låta barnet  bestämma om han eller hon ska träffa den avvisade föräldern.

-Begränsa, eller påverka tfn-kontakt, mail

-Begränsa eller påverka symbolisk kontakt, tex inga fotografier, ändra barnets namn, barnet får inte såga mamma eller pappa

-Vägra att kommunicera med den avvisade föräldern, använda barnet som budbärare,

-Emotionell manipulation, lägga skuld på barnet, tvinga barnet att välja/uttrycka lojalitet eller avstånd

-Ohälsosam allians barnet måste spionera på den andre föräldern, behålla hemligheter

-Prata illa om föräldern till vänner, lärare, doktor, skapa konflikter mellan barn och avvisad förälder

Barnet anpassar sig till den alienerade förälderns behov och beroende av barnets kärlek och acceptans. Snabbt kommer barnet att förstå att det är omöjligt att visa kärlek till båda föräldrar, att visa kärlek och ta emot kärlek från den avvisade föräldern är likvärdigt med att förråda den alienerade föräldern. Ett barns lojala beteende blir uppmärksammat med värme, kärlek och även med materiellt. Illojalt beteende blir negativt förstärkt med straffande blickar, ilska, hot om övergivenhet, en risk som barnet inte kan ta när den redan ”förlorat” en förälder.

Den avvisande föräldern /The rejected parent

En avvisad förälders reaktion på att bli avvisad av barnet kan i sin tur bibehålla eller förstärka alienationen och barnet kan påverkas negativt av detta. Avvisade föräldrar reagerar ofta med att dra sig tillbaka och vara passiva i ett försök att hantera konflikten med den favoriserade föräldern. Ett annat motiv kan vara att den avvisade föräldern vill ge barnet tid med sina känslor. Ofta kan den avvisade förälderns passivitet slå tillbaka på dem och då i form av en anklagelse från den favoriserade föräldern att den visar ointresse för barnet.

Om den avvisade föräldern kräver att få träffa barnet kan det uppfattas som att den avvisade föräldern är för offensiv och oempatisk. En del avvisade föräldrar reagerar på samma sätt gentemot barnet som barnet i sin tur har reagerat mot föräldern. Oftast är den avvisade föräldern psykologisk frisk, en adekvat förälder med tillräcklig föräldraförmåga och som har spenderat och haft en god relation med barnen före separationen.

Avvisade föräldrar kan även agera självcentrerat och omoget, med lite eller ingen insikt i huruvida deras eget beteende bidrar till problemet och hur barnet påverkas. Få avvisade föräldrar har förmånen av att vara adekvat förberedda i förväg för att på ett konstruktivt sätt hantera åtminstone de värsta beteenden som ett alienerat barn kan visa.

Barnet

Det alienerade barnets beteende kan vara på olika nivåer, mild, medel, allvarlig

Barnen visar oftast ett svart/vitt tänkande, idealiserar den favoriserade föräldern och nervärderar den avvisade förälder. Oftast förnekar barnet att de någon gång upplevt positiva stunder med den avvisade föräldern även om det finns foton, videofilmer som visar motsatsen. Oftast klagar barnet på den avvisade föräldern med en ton som är bräcklig, repetitiv, konstgjord, återberättad och med brist på detaljer. Barnens ord är ofta lånade av vuxenvärlden. Barnets reaktioner och hat är oftast orättfärdig och oproportionerlig. Negativa känslor är oftast uttryckt med lite eller ingen ambivalens.

De kan vara oartiga och respektlösa även våldsamma utan skuld. Känslor och hat kan oftast inkludera den avvisade förälderns utökade familj och vänner, även om barnet haft lite eller ingen kontakt med dem. Anklagar den avvisande föräldern att vara en oansvarig förälder, ansvarig för separationen, och att såra den favoriserade föräldern. Barnet förnekar oftast något hopp för återförening. En del barn är uppträder vuxet medan andra är sårbara, beroende och har särskilda behov.

Realistsikt estrangement (främlingskap, fjärmande, kyligt förhållande)

Det är viktigt att skilja mellan alienation och realistisk estrangement där ett barns motstånd eller vägran är ett resultat av tex att barnet har bevittnat våld, barnmisshandel, emotionellt våld, sexuella övergrepp, eller olämpligt eller oaktsamt beteende av den avvisade föräldern. Det finns även mildare former av realistisk estrangement där barnets fjärmande beror mer på att föräldern har en rigid, kontrollerad uppfostringsstil, en del avvisade föräldrar är passiva, andra är omogna och självcentrerade och har svårt att förstå barnets känslor och behov, en del har svårt med att kontrollera sin ilska och besvikelse.

Forskning och praktisk klinisk erfarenhet av har visat att rena ärenden av alienation eller realistisk estrangment förekommer i viss grad, med andra ord ärenden som enbart inkluderar alinierande beteende av den favoriserade föräldern eller misshandel/omsorgsbrist av den avvisade föräldern. De allra flesta ärenden är hybrida där varierade nivåer av enmeshment, och gränsdiffusion mellan den alienerade föräldern och barnet och någon form av olämplighet hos den avvisade föräldern förekommer. Dessa hybrida ärenden är mycket komplexa och utmanande och det krävs noggranna bedömningar och ett varierade interventioner som tex individualterapi, familjeterapi, utbildning, coaching, så att familjen kan få adekvat hjälp.

Här nedan följer en typologi av ärenden där barn avvisar eller vägrar kontakt med en förälder

Alignments (Affinity och Allians)

Alienation

Enmeshment

Enmeshment+Alienation

Enmeshment+Alienation+Estrangment

Enmeshment+Estrangement

Alienation+Estrangment

Estrangment

Omsorgsbrist och/eller misshandel av avvisad förälder

Kursiverade text är hybrida ärenden

Förslag på åtgärder

Förebyggande insatser: psykoedukativa program är oftast hjälpsamma till föräldrar som upplever att de har svårigheter i kommunikation i samband med och strax efter en separation. Programmen kan hjälpa föräldrar att utveckla sitt föräldraskap, problemlösningsförmåga, och förstå betydelsen av att ha positiva föräldrarelationer efter en separation. Programmet går också ut på att öka förståelsen hos föräldern kring vad alienation är och vilken påverkan det kan ha på barnet.

Utbildning och riktlinjer för professionella: socionomer, psykologer, domare, advokater, behöver kontinuerlig utbildning, handledning och träning när man arbetar med högkonfliktsföräldrar och alienationsärenden. Utveckla riktlinjer särskilt för att klargöra olika yrkesroller som kan vara inblandade i högkonfliktsärenden.

Tidig prevention, screening, snabb handläggning: det är av stor vikt att så tidigt som möjligt identifiera och upptäcka ärenden där det förekommer alienerade drag. Att som rutin ”screena”efter högkonfliktsföräldrar och våld med utprövade bedömningsinstrument bedöms nödvändigt.

Ökat samarbete mellan professionella och rättssystemet: samarbete mellan yrkesgrupper som

arbetar med högkonfliktsföräldrar är nödvändigt för att på bästa sätt hjälpa familjen.

Detaljerade”parenting plans” från domstolen där det tydligt framgår hur barnet ska träffa föräldern, specialiserade domare som följer ärendet hela tiden.

Mer och bättre forskning inom området högkonflikt och alienation.

Diskussion

Syftet med artikeln är att visa på olika begrepp som använts för att beskriva svårigheter som kan uppstå mellan föräldrar och barn efter en separation. Barns motstånd eller vägran att träffa en förälder kan uppstå av många olika orsaker. Dessa ärenden är oftast komplexa eller hybrida och kräver tidig upptäckt, tidig intervention och förebyggande åtgärder för att förhindra att en alienationsprocess får fäste. Noggranna bedömningar för att avgöra grad av allvar och grad av intention är av stor vikt för att kunna erbjuda familjen adekvat hjälp.

 

Referenser

Fidler, B.J&Bala,N. (2010) Children resisting post separation contact with a parent: Concepts,

controversies, and conundrums. Family court review, 48(1), 10-47

S Friedlander and M G Walters (2010) When a child reject a parent: Tailoringen the intervention to fit the problem Family court reviw, 48(1), 10-47

Warshak R.A (2010b) Family Bridges: Using the insights from social science to reconnekt parents and alienationnn children Family court review 48(1)

Warshak R.A and Otis M.R Helping alienated children with Family Bridges, practice, research, and the pursuit om ”humbition”

Christina Bark