Anknytning och separation

24 oktober, 2011

Anknytning och separation

Den senaste tiden har kunskapen om anknytning i en familjerättslig kontext utvecklats och fördjupats. Jag vill med artikeln ge en bild av denna utveckling, eftersom det inte finns så mycket som är översatt till svenska ännu. Kan anknytningsteorin hjälpa oss att förstå de svåra processer som ofta pågår i våra ärenden? Personligen tror jag att anknytningsteorin är en viktig pusselbit. Den förklarar inte hela situationen men ger en god hjälp till att förstå både föräldrars och barns reaktioner och behov. Anknytning är länken för att förstå varför hög konfliktnivå är så skadligt för barn och kan också vara en del av förklaringen till att separation för vissa vuxna blir så problematisk.

Bakgrund

Anknytning beskrevs under 1950-talet av John Bowlby, därefter tillförde och utvecklade Mary Ainsworth, Mary Main, Erik Erikssonmfl anknytningsteorin. De senaste åren har neurobiologin bidragit genom förståelsen för hur anknytning skapas och vilken funktion den har under livet. Inom familjerätt är frågan om anknytning ständigt aktuell. Vi bedömer den och vi uppmuntrar föräldrar att skapa förutsättningar för att behålla och utveckla anknytningen.Anknytning är en process och inte en avskild händelse(Kelly, 1993).

Kunskapsläget idag

Prunett, Ebling & Insabella (2004) menar att barn har förmåga att vara meningsfullt anknutna till båda föräldrar vid sex månaders ålder och anknytningen beror både på faktorer hos barnet och på föräldrarnas förmåga. De framför ståndpunkten att det inte är mängden tid som barn och föräldrar tillbringar tillsammans som stärker och fördjupar anknytningen, utan att föräldrarna möter barnets behov genom praktisk omsorg, såsom matning, tröst etc. För att skapa anknytning krävs meningsfull och frekvent kontakt vid olika situationer (Gould och Martindale, 2007).

Om inte utrymme för interaktion mellan förälder och barn ges, kommer relationen att försvagas, och kan vara svår att återställa. Det bästa för små barn är att ha kontinuitet i sina relationer med föräldrarna för att minimera och förebygga risken för avbrott i anknytningen (Kelly och Lamb, 200,2003). Även om spädbarnet visar preferenser för den förälder det tillbringar mest tid med, blir denna preferens negligerbar vid 18 månaders ålder (Kelly och Lamb, 2000).

Konflikt mellan föräldrarna kan leda till depression hos barn (Seligman, 1996). Barn behöver skyddas från konflikter och vårdnadstvister. Tidiga och beslutsamma interventioner behövs för att undvika alienation och förlust av för barnet viktiga relationer(Jaffe, Asbourne & Mamo, 2010). Långa separationer från någon av föräldrarna kan skada anknytningen (Kelly och Lamb, 2000). En säker anknytning hjälper också barnet att utforska och upptäcka sin omgivning. Anknytning är inte bara angeläget för spädbarn, utan även genom hela uppväxten. Det kan handla om att ges utrymme att skaffa vänner och lära sig nya saker och att bli uppmuntrad för detta. En säker anknytning till föräldrarna ger en grund för stabila kärleksrelationer senare i livet. Anknytningshistorik återspelas senare i livet i alla nära relationer. Många gånger är påfrestningar i anknytningen orsaken till separation i vuxenlivet.

Anknytningens funktion

Anknytningen skyddar barnet mot faror genom att det håller sig nära en beskyddande äldre person. En eller ett fåtal utvalda personer kan av barnet sökas upp om fara eller hot uppstår. Denna eller dessa personer är inte ersättnings bara för barnet. Förlust av dessa personer orsakar därför stor stress, ångest och rädsla hos barnet (Bowlby 1969/1982). Spädbarnet kommunicerar både positiva (ex glädje, upprymdhet) och negativa (ex rädsla, ilska) känslomässiga tillstånd så att föräldrarna kan hjälpa barnet att reglera dem. Denna förmåga att förmedla sig till omvärlden är grunden för all senare social interaktion (Family Court Review juli 2011, s 503) och påverkar förmågor såsom:

• Kroppslig balans, förmåga att förnimma kroppsliga upplevelser

• Intoning med andra människor, öppenhet och förståelse för andra

• Balansering av egna känslor

• Känslomässig förmåga att stänga av rädsla

• Förmåga till flexibel respons, såsom att pausa innan du handlar och stanna av impulser

• Självinsikt, förmåga att se på sig själv utifrån och sätta sig in i andras upplevelser

• Moralisk kapacitet, att kunna se till vad som är gott i ett större sammanhang

Anknytning och hjärnans utveckling

Anknytning främjar hjärnans normala utveckling. Tidig anknytning påverkar organiseringen av individens personlighet, speciellt avseende förmåga att i framtiden klara av stress. Anknytning påverkar barns kapacitet att känna till, uttrycka och reglera känslor. Under de två första åren formas hjärnan fortfarande. Anknytning under denna tid sker på ett annat sätt än under det tredje och fjärde året, då det kognitiva systemet mognat. Till en början är anknytningsprocessen ickeverbal.

Även om hjärnans utveckling är mest påtaglig under sista delen av graviditeten fram till det tredje levnadsårets slut, finns det delar av hjärnan som fortsätter utvecklas efter denna tidpunkt. Både höger och vänster frontallob fortsätter växa. Det limbiska systemet fortsätter att påverkas av sociala och känslomässiga upplevelser. ”Fönstret” för anknytning stängs inte vid en viss ålder (Shore 2008, 2010).

Om barnets anknytningsprocess utsätts för påfrestningar under de första två åren får det långt mer negativa konsekvenser än om det sker senare. Den tidiga anknytningen är livsviktig, men barnet är fortsatt känsligt/mottagligt för både påfrestningar och möjligheter genom hela uppväxten. Bowlby antog att anknytningsprocessen upphörde väldigt tidigt men nutida forskare är eniga om att den fortgår längre.

Anknytning och kön

Spädbarn har inga preferenser avseende kön för att knyta an. Deras preferenser ligger i vem/vilka som ger respons, är intonade, förutsebara och varma, samt erbjuder stabilt, vårdande bemötande. Barn kan knyta an till fler personer än föräldrarna men föredrar vid stressade situationer att tröstas av någon av anknytningspersonerna som det har nära anknytning med. Spädbarn knyter under första året an till båda föräldrarna men visar ofta en intensivare interaktion med mödrarna (Ludolph, 2009). Många forskare poängterar att barnet behöver nära kontakt med både mödrar och fäder, vilket ger barnet långsiktiga fördelar för barnets välmående (exempelvis Braver, Griffin och Cookston, 2005).

Det finns en viss splittring vad gäller forskares/klinikers syn på lämplig ålder för övernattningsumgänge. McIntosh menar att övernattning för spädbarn inte är nödvändigt för att skapa säker anknytning till den andre föräldern. Hon betonar också att övernattning hos någon annan person än den huvudsakliga vårdaren bör undvikas under spädbarnstiden. Warshak betonar möjligheten att under umgänget skapa en omvårdande situation för att främja säker anknytning till båda föräldrarna. Det innebär att tidigt övernattningsumgänge kan vara en fördel för barnet eftersom det underlättar anknytning till båda föräldrarna. Han menar att det finns en risk med att konservera ett system där en förälder tagit huvudansvar.

Anknytning vid hög konfliktnivå/våld

Det är viktigt att minimera att barnet utsätts för hög stressnivå hos föräldern, vilken uppstår vid hög konfliktnivå och/eller våld. Barn som upplever våld i nära relationer hamnar i en desorganiserad anknytningskontext. Våld i nära relationer sätter ofta ned anknytningsförmågan hos både förövaren och offret. Barn som bevittnar våld tappar förtroendet både för förövaren och för den förälder som blir utsatt. Det skyddsnät som föräldrarna normalt erbjuder skadas kraftigt. Barnet tappar tilliten till föräldrarnas förmåga att skydda det. Även andra typer av kriser och trauman påverkar förmågan till anknytning. (Family Court Review juli 2011, s 529-538).

Ur utvecklingspsykologisk synvinkel är våld i nära relationer och extrem konfliktnivå ett trauma för barnet. Man måste väga fördelarna med att utveckla och behålla anknytning till flera personer med risken för skada orsakad av hög konfliktnivå mellan föräldrarna (Johnston, 1995, Gould, 2006, Kelly, 1993).

Bedöma anknytning

Det är svårt att mäta grad av anknytning. Det finns instrument för att mäta anknytning. Man kan skaffa sig en bild av anknytningen genom systematiserad observation. Det är också möjligt att tolka utredningsmaterial som kommit fram genom ordinarie metoder genom ett filter av kunskap om anknytning. Fokus kan ligga på sådant som mammas och pappas egen uppväxt och inställning till denna, observationer vid hembesök, vad förskola/skola sett av relationen mellan förälder barn med särskilt inriktning på hämtnings- och lämningssituationer etc. Instrument som internationellt används vid vårdnadsutredningar är exempelvis Attachment Q-set, Adult Attachment Interview, Caregiving Interview, Parent Development Interview, m.fl. (Family Court Review juli 2011, s 487-489). Instrumenten kan delas in i två grupper; de som mäter anknytning hos barnen och de som mäter föräldrarnas anknytningsbeteende.

Anknytning ur familjerättsligt perspektiv

Att bedöma anknytning ersätter inte andra observationer i vårdnadsutredningar, det är ett komplement till annan viktig information. Bedömning av anknytning kan fördjupa, bekräfta eller ifrågasätta/utmana andra observationer. Att använda ordet anknytning är inte alltid optimalt i utredningstext. Ibland är det bättre att skriva ut vad man menar istället.

Via studier såsom Mary Doziers om adoption (2005) känner vi till att man inte behöver starta en relation från födseln för att bygga en anknytningsrelation. Samarbete mellan föräldrar främjar en sund anknytningsprocess till dem båda. Om en förälder har etablerat anknytning, men inte den andre, kan anknytningen till denne avsevärt underlättas genom den ”anknutne” förälderns medverkan. Föräldrar kan få vägledning och kunskap kring detta genom föräldrastöd, föräldrautbildning och samarbetssamtal.

Att minska barnets utsatthet för föräldrarnas konflikt är en av domstolens viktigaste uppgifter. När föräldrar blir upptagna av sina egna känslor såsom stolthet, hämnd, skam, ilska etc får de svårt att vara en ”säker hamn”. Hur kan jag trösta mitt barn om jag själv är rädd? Hur kan jag tolerera att barnet är lyckligt under umgänget om allt handlar om mig?

Diskussion

Anknytningsteori kan i vårdnadstvister användas på ett felaktigt sätt. Man måste reflektera kring både befintlig anknytning och möjligheter att skapa framtida anknytning. På vilket sätt möjliggör förslagen i vårdnadsutredningen en god anknytning till båda föräldrar, där så är lämpligt? Det är viktigt att göra en komplett utredning där man även ser över risk- och skyddsfaktorer. Rätt använd bidrar anknytningsteorin till större kunskap och fokus på barns behov, både hos föräldrar och hos professionella.

Cecilia J Granberg